Helka var ett av de 70 000 barn som flydde från Finland under vinterkriget och fortsättningskriget. Hon kom ensam till sitt nya, tillfälliga hem. Och kanske borde alla barn som flyr sina hem tas emot, såsom Helkas svenska föräldrar tog emot henne.
Så länge vi har väntat och väntat
den längtan vi bar, den var så stor
Gått trolösa dar utan nån att hålla kär
Nu från vårt österland kom
en liten själ att rå om
Du är så välkommen hit, lilla vän
du som drevs över havet och sen
kom du frågandes hit till vårt bördiga land
från världen ett krig satt i brand
Du är så välkommen hit, kära barn
på en stormig och vild ocean
har du färdats men nu bär det åter min vän
till livet och till kärleken
Välkommen hem
Och vem vill väl va’ modern som gråter
den sorgen kan jag aldrig förstå
jag lovar, en dag ska hon få se dig igen
fram till den dagen så kan
du vila trygg i min famn
Du är så välkommen hit, lilla vän
du som drevs över havet och sen
kom du frågandes hit till vårt bördiga land
från världen ett krig satt i brand
Du är så välkommen hit, kära barn
på en stormig och vild ocean
har du färdats men nu bär det åter min vän
till livet och till kärleken
Välkommen hem
Och när du väl ska åka tillbaka
till dem som då var din mor och far
var eviga dag kommer jag sakna dig så
men vet att hemmet, det har
du alltid kvar
Du är så välkommen hit, lilla vän
du som drevs över havet och sen
kom du frågandes hit till vårt bördiga land
från världen ett krig satt i brand
Du är så välkommen hit, kära barn
på en stormig och vild ocean
har du färdats, men nu bär det åter min vän
till livet och till kärleken
Välkommen hem
Text: Bo Selinder.