Hoppa till innehåll

En man från Gratian

    1958: Stig var 26 år gammal och livsvägen var klart utstakad. Han skulle ta över mormors hemman i Umnäs, i Gratian vid porten till Västerbottensfjällen. Han skulle bruka skogen resten av sitt liv. Men då skedde olyckan som förändrade allt. Stig fick ett timmerlass över sig i skogen och frågan var om han överhuvudtaget skulle överleva.

    Tavlan ”Stig” (Umnäs)

    Målad av Fanny Felicia Svanberg. Gouache på MDF. En del av utställningen Skillingnytt till kaffet.

    Sången En man från Gratian

    Text & musik: Bo Selinder. Sången är en del av föreställningen Skillingnytt till kaffet.

    ”Min unge man, vad får det lov att vara?” log den söta damen
    Det var i 60-talets början och en vacker junikväll
    Jag hade farit ner med tåg till Stockholm för att ta tentamen
    och jag beställde husets pilsner och flamberade forell
    Och med den ljuvliga forellen
    satt jag på krogen hela kvällen
    i gamla stan och såg hur människor passera’
    och jag minns jag tänkte:

    Stig, nu är du där det händer!
    Tänk ändå jag som låg som död
    med trasig höft och brutna ben.
    Världen är så underlig
    och tänk hur hastigt livet vänder
    allt det man hann, en man från Gratian
    får gå i vårsolens sken

    Sen kom jag hem och Gud ska veta att det känts som en miljon mil
    dit hem till gården till min Inga-Lisa och till våra små
    När jag kom in på seminariet köpte jag en röd personbil
    och med två jäntor vid min sida brände jag till Luleå
    Och ifrån tornet där jag bodde
    satt jag varenda kväll å glodde
    Såg ner på stan, den där som växte fram där ute
    och jag minns jag tänkte:

    Stig, nu är du där det händer!
    Tänk ändå jag som låg som död
    med trasig höft och brutna ben
    Världen är så underlig
    och tänk hur hastigt livet vänder
    allt det man hann, en man från Gratian
    får gå i vårsolens sken.

    Jag fick ett jobb i byn och hus och ungar skötte Inga-Lisa
    Ja, de var fyra till den vackra dan då lilla Stina kom
    Och jag som bara flängt omkring och pluggat till att undervisa
    jag fick för första gången nånsin va tillsammans där med dom
    Och så en morgon i november
    höll jag mitt barn i mina händer
    Fick titta in i hennes klara, blåa ögon
    och jag minns jag tänkte:

    Stig, nu är du där det händer!
    Tänk ändå jag som låg som död
    med trasig höft och brutna ben
    Världen är så underlig
    och tänk hur hastigt livet vänder
    allt det man hann, en man från Gratian
    får gå i vårsolens sken

    Och jag tänkte:
    Stig, nu är du där det händer!
    Det fastän Dahlgren sagt:
    “Den pojken får vi inta si na mer.”
    Världen är så underlig
    och tänk hur hastigt livet vänder
    allt det man hann, en man från Gratian
    får gå tillsammans med er!