Hoppa till innehåll

Gunnar i gröten

    I den lilla byn Sörmjöle utanför Umeå i ett betydligt fattigare Sverige föddes två små gossar. Den ena av dem började sitt liv som död…

    Verklighetens Gunnar hette Johan.

    I fattigaste Sverige året arton sjutti’fem
    där låg en tapper torparfru och födde i sitt hem.
    Hon krigade och krystade och tjöt för liv och lem
    och födde Gunnar i gröten.

    Och jordemor sprang hit och dit till mammans stånk och stök,
    en djupt bekymrad pappa av och an på golvet strök.
    Och alla var dom spända för nu väntades besök
    av lille Gunnar i gröten.

    När Gunnar väl kom ut var han så tyst ett barn kan bli,
    han hade blivit dödfödd, en sån faslig tragedi.
    Dom hittade en skål med gröt och la honom däri,
    så blev han Gunnar i gröten.

    Men Herren Gud i himlen gör i sanning som han vill
    för ut ur mammas mage var på väg en unge till.
    Och ensam där i hörnet så förgäten tyst och still
    låg lille Gunnar i gröten.

    Och köket bara ekade av mammans höga tjut.
    Hon jämra’ sig och ropa’ ”när ska pinan få ett slut?”
    Då med en sista kraftansträngning
    klämde hon och ut kom lille Einar, en söt en.

    Då hördes där från hörnet små, små barnaskrik minsann
    Försiktigt och förundrat smög sig pappan sakta fram.
    Och där i skålens botten låg en sprattlig liten man.
    Det var ju Gunnar i gröten!

    Det var en liten pilt som låg så aningslöst naiv,
    oändligt älskad innan han ens tatt sitt första kliv.
    Till skålen blev han buren och i skålen fick liv.
    Det var ju Gunnar i gröten!

    Det blev ett riktigt kramkalas och jubelrop, javisst.
    Och med sin bror i mammas famn låg Gunnar så till sist.
    ”Välkommen du till livet, du jag trodde att jag mist!
    Min lille Gunnar i gröten!”

    Och Gunnar levde länge, gnodde på och höll sig mätt.
    Och värna’ om sin hustru, sina barn och hemmanet.
    Och lycklig intill slutet, fast det inte börja’ lätt
    för lille Gunnar i gröten.

    Ja, så kan livet slumpa sig och så kan livet va’
    att det som inte tycks bli alls kan också bli nåt bra
    och komma ur en skål med gröt, så skål och hipp hurra
    för våran Gunnar…

    Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar.
    Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar.
    Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar.
    Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar i gröten.

    Skål för Gunnar och gröt!