Familjefadern Axel emigrerade från Sävast till Kanada under de kärva åren i början av 1900-talet. Förhoppningen var att han skulle tjäna ihop så pass mycket pengar att barnen och hustrun kunde följa efter. Tillvaron i det nya landet visade sig dock vara hårdare än han trott och efter 5 år, när livet i Sverige blivit lättare, vände Axel hem igen.
Greetings och god dag från Nordamerikas land
här kommer brevet från den slagne hjälten.
Han som skulle rädda er från armodets rand
från eländet och missväxten och svälten.
Men hey du vet hur det är, ingen vet var, hur och när
livet sen väjer, och nu säger jag så här:
Jag kommer hem till er nu, till mina barn, min älskade fru
med historier i bagaget – det vill jag lova.
och efter fem långa år vet jag nog tiden satt sina spår
tell me, jag är benägen om svar: Står huset borti vägen än kvar?
Det har varit tufft i Nordamerikas land
nu är jag ganska fattig, tärd och sliten.
Och fast vi har knutit många bra vänskapsband
har många av oss hemfallit åt spriten.
För hey du vet hur det är, inget vet var, hur och när
livet sen väjer och nu säger jag så här:
Jag kommer hem till er nu, till mina barn, min älskade fru
med historier i bagaget – det vill jag lova.
och efter fem långa år vet jag nog tiden satt sina spår
tell me, jag är benägen om svar: Står huset borti vägen än kvar?
Det var aldrig nån picknick här, och jo jag vet
jag skulle finna oss nånstans att bo.
Men i livet krävs alltid flexibilitet
så my sweet love I’m coming home to you.
Morsning och good bye till Nordamerikas land
Vancouver city och till Kingsbree garden.
Över blå Atlanten sträcker jag ut min hand
och hoppas väldigt ödmjukt att du tar den.
Och när jag kommer till dig
står du och väntar på mig?
Annars kan skeppet likaväl förlora sig.
Jag kommer hem till er nu, till mina barn, min älskade fru
med historier i bagaget – det vill jag lova.
och efter fem långa år vet jag nog tiden satt sina spår
tell me, jag är benägen om svar: Står huset borti vägen än kvar?
Klar!