I domstolsprotokoll från 1700-talet står det bland annat om en kvinna som dömdes till fängelse för att ha burit en sidenhätta i Nederluleå kyrka. Det var mot överflödsförordningen som kungen infört i syfte att göra skillnad på folk från olika samhällsklasser.
Hör upp, nu alla, för nu ska jag berätta
om Lina från Selet, en försigkommen tjej
för hon hade sparat och köpt sig en ny hätta
som passa’ för henne, men inte makten nej
För vet att det var under dagarna när Sverige var som stängt
och det fanns inget utrymme i svenska folkets tro
för en sån som hon, en enkel kvinna som var tänkt
att gneta och att gno.
Här är skrivelsen:
”Alla kvinnor och karlar, fattig som förmögen, de har sin plats.
Ära de som bevarar alla dessa mönster, de gränser som satts
ja, alla vet sin plats.”
Lina, från Selet, hon levde på den tiden
då kungen var makten och mänskorna var små
när hon kom till mässan, i hättan utav siden
då var det som själva Hin Håle klivit på.
För vet att det var under dagarna med lagar och förbud
och det fanns inget utrymme i svenska folkets sfär
och det var din skyldighet, för andra, inför Gud
att bliva den du är.
Här är skrivelsen:
”Alla kvinnor och karlar, fattig som förmögen, de har sin plats.
Ära de som bevarar alla dessa mönster, de gränser som satts
ja, alla vet sin plats.”
Lina från Selet blev anhållen den natten
en till utav många i Sveriges långa land
hon sitter i cellen med mögligt bröd och vatten
men inuti fickan där knyter hon sin hand.
Hon säger:
“Vad än det nu blir av mig så ekar det en sång
i skog och över markerna i svenska folkets hem.
Låt den bli en anmodan att det som hänt en gång
får aldrig ske igen.”
Här är skrivelsen:
Alla, fler än man anar, går vi runt och drömmer, kvinnor som män.
Ära de som utmanar och med sina bästa dansar de sen
bredvid Gud i himmelen.
Hättan av för dem!