Året är 1808, den senaste gången Sverige var i krig. Hemma hos Margareta i Rengård knackar det på porten. Ryska soldater stövlar in och tar för sig av husets mat och dryck. Sedan går en av dem fram till barnet som ligger och sover…
Ringvor i Rengård har återberättat ett nedtecknat minne om detta otäcka besök som får en oväntad vändning.
Tavlan ”Ringvor” (Rengård)
Målad av Fanny Felicia Svanberg. Gouache på MDF. En del av utställningen Skillingnytt till kaffet.
Sången Dom
Text & musik: Bo Selinder. Sången är en del av föreställningen Skillingnytt till kaffet.
Dom kom ifrån öster med svärd och harpun
när marken blitt iskall och stenhård
Så också för folket i Norsjö kommun
och mig, Margareta i Rengård
Och vi var dom första som slog oss till ro
i böljande kullarnas land
Min man log förtjust och sa: ”Här ska vi bo!”
och byggde vårt hemman för hand
Och vips stod det färdigt, så grannt och robust
noll åtta, när rysskriget kom
Min vän håll ett öga på vår östra kust
för på andra sidan finns dom
Min man tog ett jobb i Skellefteå hamn
försvann med ett fartyg till England
Och jag fick gå hemma med gossen i famn
att sköta med varsam och sträng hand
Vad såg vi av världen där ute som brann?
Av våldsdåd och blodiga slag
Vad gör man när allt som en bondjänta kan
är leva sitt liv dag för dag?
Min man skrev: ”Min älskling, jag har dig så kär
Hem kommer jag så småningom
men lås om dig redigt när kvällen är här
för nånstans där ute finns dom”
Så plötsligt en dag fram emot kvällningen
så hördes en knackning på porten
Då stod där i dörren två gråklädda män
som aldrig synts till här på orten.
Dom tala’ till mig på nåt snett tungomål
ett budskap jag inte förstod
På deras kavajslag, en välkänd symbol
och något frös till i mitt blod
Jag hörde mig säga med darrande röst:
”Var god ge er av och vänd om!”
För sanningen vred som en kniv i mitt bröst
Jag tänkte: Det måste va dom!
Den ene var sotig, den andre var vit
som något Gud fader försakat
Dom klev över tröskeln och tog varsin bit
av brödet jag själv hade bakat.
Då slog det mig: Kanske dom också vill fly
från kriget som dödar och tär
Och av alla frostbitna torp i vår by
så råka’ dom hamna just här.
Den ene bar pälshatt, den andre bar skägg
och en halvtom flaska med rom.
Och själv stod jag skälvandes där mot en vägg
för där i vår stuga stod dom.
Dom gick fram till ungen som sov i en vrå
och aldrig sett krig, hat och hot nej
Och jag stod förstenad av skräck och såg på
hur en höll mitt barn tätt emot sig
Då såg jag helt plötsligt en nybliven far
med kärlek och sorg i sin blick
Dom bädda’ ner ungen men lämnade kvar
en rubel i vaggan och gick
Vad lär vi oss? Jo att en främling kan va
långt mer än man nånsin vet om
Och rubeln lär finnas nånstans än idag
en gåva till oss ifrån dom
Den rubeln lär finnas nånstans än ida’
en gåva till oss ifrån dom