Gösta har bott i Sävast i stort sett i hela livet. Han minns sin uppväxt på 50-talet; sin gamla moped, de första bilarna och tiden när de gröna ängarna sträckte ut sig över hela Sävast. Och minnena växte till en fartfylld visa av kompositören Bo Selinder och en händelserik kopp av konstnären Fanny Felicia Svanberg…
Tavlan ”Gösta” (Sävast)
Målad av Fanny Felicia Svanberg. Gouache på MDF. En del av utställningen Skillingnytt till kaffet.
Sången Sävast gröna ängar
Jag minns när jag var liten
och jag fick följa med
när farsan lasta’ kärran full av timmer och av ved
Och vid potatisfälten
for jag med min moped
med grabbarna från plugget där vi gnetade och stred
Ja, där i min ungdom
när åkrarna låg kvar
Vad mycket vi kan lära oss
från gamla goda dar
Och på den lilla gården
där bodde mor och far
Ja, det var så då i Sävasts gröna ängar
Och farsan han var bonde
så ingen av oss svalt
Där på en gård i Böle nånstans hämta’ vi en galt
Vad skulle vi med prylar?
Vi hade redan allt
På åkern och i laggårn fick vi knega tusenfalt
Ja där i min ungdom
När åkrarna låg kvar
Vad mycket vi kan lära oss
från gamla goda dar
Och farsan hette Birger
Han var en hyvens karl
Ja, det var så då i Sävast gröna ängar
I femtitalets början
fick vi vår första bil
till Luleå i södern tog vi tåget några mil
Och tio tusenlappar
det var den handlarns deal
Sen i en fräsig Skoda for vi hemåt i stor stil
Ja där i min ungdom
när åkrarna låg kvar
Vad mycket vi kan lära oss
från gamla goda dar
Den bilen var en skönhet
så blank och underbar
Ja, det var så då i Sävast gröna ängar
Och nu så går jag hemma
på samma gamla gård
En femton-tjugo bilar har jag hittills i min vård
Där finns det några SAAB:ar
och en och annan Ford
Dem tänker jag på när jag skräms och världen ter sig hård
Ja, där i min ungdom
när åkrarna låg kvar
Vad mycket vi kan lära oss
från gamla goda dar
Och varje liten känsla
blir minnena jag spar
Ja, det var så då i Sävast gröna ängar