En sammanfattning av vår musikaliska tidsresa. Och en påminnelse om att det som hänt förr ofta händer igen. För människor är sig lika. Det är bara världen runtomkring dem som förändras.
Så har vi nått slutet på vår lilla odyssé
genom tidens dunkla dimridå.
Vad för gruvligt konstigt, ofattbart som nu ska ske
är det upp till oss att hitta på.
För ingen anar vad som händer sen ju
och det finns mod och fria tankar ännu.
Men nu, när vi går tillsammans, mot en ny och okänd dag
en som tyst och obemärkt smyger förbi en
kan vi nog alla enas: såna som just du och jag
har det funnits överallt och hela tiden.
Och visst kan man skratta åt en gammal anekdot
med en axelryckning om man vill.
Det är ren historia, ingenting att göra åt.
Chansen finns, det händer en gång till.
För ingen anar vad som händer sen ju
och det finns hopp och nya löften ännu.
Men nu, när vi går tillsammans, mot en ny och okänd dag
en som tyst och obemärkt smyger förbi en
kan vi nog alla enas: såna som just du och jag
har det funnits överallt och hela tiden.
Livet är ett gytter utav sorg och eufori
gråa dagar och små vackra ting.
Där kan alla mänskor, ganska lika inuti
formas utav gyttret runtomkring.
Är kanske inte lätt att lita på nu
men glömda, vackra skatter kan vi nå ju.
Så nu, när vi går tillsammans, mot en ny och okänd dag,
en som tyst och obemärkt smyger förbi en,
kan vi nog alla enas: såna som just du och jag
har det funnits överallt och hela tiden.