Hoppa till innehåll

Lotta Karlsson, scenkonstnär & producent

    Lotta älskar att kliva in i vitt skilda roller på scen. Samma envisa driv att sätta sig in i olika perspektiv, finns också när hon leder grupper och lyssnar på olika hörn av konflikter i organisationer. Lotta har rötterna i musiken och längtan i scenkonstens möjligheter att nå djupt in i människor och röra dem. Hon äger och driver Kind Exploring med ett ben på scen och ett ben som möjliggörare av kultur i olika former. I backspegeln har hon utbildning och erfarenhet som kantor och sångerska, körledare och organisationsutvecklande kommunikatör.

    Lotta på scenen

    No items were found matching your selection.

    Lotta som kulturell möjliggörare

    Visual Portfolio, Posts & Image Gallery for WordPress

    Lina från Selet

    I domstolsprotokoll från 1700-talet står det bland annat om en kvinna som dömdes till fängelse för att ha burit en sidenhätta i Nederluleå kyrka. Det var mot överflödsförordningen som kungen infört i syfte att göra skillnad på folk från olika…

    På skridskor i Bureå älvdal

    När Hans växte upp i Östra Falmark var utomhusleken en självklarhet, inte minst hockeylaget. Med en mycket engagerad lärare från Göteborg som tränare fick pojkar i alla åldrar ställa upp på isen för byn. Även i derbymatcherna mot Bureå där…

    När ryssen knackade på

    Året är 1808, den senaste gången Sverige var i krig. Hemma hos Margareta i Rengård knackar det på porten. Ryska soldater stövlar in och tar för sig av husets mat och dryck. Sedan går en av dem fram till barnet…

    Hillevis namnsdagstantkalas

    På järnvägsgatan i 30-talets Kiruna samlades hemmafruarna och firade namnsdagskalas tillsammans. Det var lättsinniga tillställningar med god mat och festliga kostymer. 13 augusti 1932 var det Hillevi som står på tur. Minnet som sången bygger på är berättat av Sigrid…

    Ett brev från mamma

    För drygt 70 år sedan fick unga Maja ett brev av sin mamma. Hon hade flyttat långt hemifrån men mamma var alltjämt med henne i tanken. Och än idag minns Maja orden i brevet: Jag längtar liksom fågeln efter ljusan…